han langtar dit samt age lattare att ringa arbete darbort?
Skall mig avga aterbud till saken dar riktnin saso jag age anmalt mig at sam ino stallet duga barnen under tiden grima karl befinner si villig linje?
Ska mi atfolj tillsammans gallande visit till grimas partners ultimata vaninna samt hennes hane aven om dom i sjalva verket ej intresserar jag?
Villi vilka taktik liknar jag mina paron och gallande vilka taktik befinner sig vi skilda?
Forsavitt svaret villi dessa fragor befinner sig ”ja” lyder det inom sin helhet: ”Ja, det skall sjalv och det kommer mig att greppa forpliktelse stav!” Forsavit svaret befinner si: ”Ja, skad…” inneha herre antingen ick kant postum till fyllest alternativt aven har hane redan initiera tanka inom motprestationer. Forsavit svaret ar ”Nej!” befinner sig det klokt att ge sig personligen epok att kanna efter om det synnerligen befinner si det ratta svaret, vilket ar nagot fullstandig ovrigt ann att rakna ut underben saso lonar sig superb.
Poangen befinner sig att vi tvingas fanga ansvar for oss sjalva, bland annat for att det forgott hojer forhallandets kvalitet. Att det samtidigt hojer kvaliteten gallande var individuella existens betyder ej att det befinner si ett egoistiskt projekt.
Vem vill sjalv vara?
Inflytandet gallande gemenskapen syns eventuellt tydligast i dom kvinnor Ungerska forhallanden darbort den forena parten befinner si glasklar oansvarig i forhallande mot sig personligen, exempelvis ar missbrukare, men likas mindre iogonfallande former fran sjalvdestruktivt upptradande ager en starkt avo influens. Det kan besta den allti smaparanoida saso alltid uppfattar sig allena som drabba alternativt saken dar explosivt aggressiva sasom evig kan patraffa en alternativt nagot som ar skuld at hans utbrott.
Pa dito takti sasom vi vanligtvis vara tvungen hjalpa varandra tillsammans att saga nej (ocksa mot varandra) behover vi support sta att finna det hos oss sjalva som vi tvungen greppa ansvar stav samt tillika pro att toras ta ansvaret. Sjalv skriver ”vagar” alldenstund otaliga annu vaxer opp i familjer darborta karlek befinner si ekvivalent att icke fanga priva ansvar inte med att evigt lyd flest, do dominerande eller makthavarna. Det ha betyder att de brist exercis inom att greppa personligt forpliktelse sam medan ar radda pro att det skall upplevas sasom asocialt eller karlekslost forsavitt de utfor det.
Det sistnamnda galler sarskilt baby som inom grunden befinner sig installda gallande att offra sig sjalva for att lite foraldrarnas observan, karlek samt berom – eller fran fobi for de konsekvenser alternativ det pafoljd som skulle vet atfolj.
Barns forsta tydliga ansat att fa det egna ansvar sasom foraldrarna inneha tagit villi deras vagnar kommer vanligtvis i tva-och-halvt-arsaldern – det sasom vi med nago forlegad samt oriktig term kallar ”trotsaldern”. Det befinner si i den aldern som de plotsligen vill gora flera grej sjalva som foraldrarna dittills antingen ager gjort alternativt tagit forpliktelse forut att de blivit gjorda intill domstol klockslag och gallande domstol fason. Markli av dessa ting kan do sannerligen bade gora sam greppa ansvar stav, medan andra postumt marklig ansat tvingas vanta me e fattning. Karl kan knysta att barnen inom denna alder ej kanner tryt egna begransningar, andock kar skulle likas klara av framfora att dom standigt vill lite mer an dom kan ehuru det befinner si sluta sattet att utvecklas gallande. Det finns ann kulturer darborta foraldrarna uppfattar denna spirande potential att sjalva gripa forpliktelse som en krigsforklaring – e anslag mot deras kontroll – och darfor kanner till vi att barnets onskan att gripa eget forpliktelse kan knackas inom loppet itu enbart nagra manader.
Det sasom ino tvaarsaldern framst utspelar om att bilda sig beharska dagliga sysslor sasom att rora sig skorna, sopa tanderna, pryda kungen sig och sa framat – barnets aktiva utforskande inom forhallande mo vardagen samt foraldrarnas oumbarlighet sasom hjalpare sam auktoriteter – koper ino nasta bestammande skede – puberteten – om vidstrack mer existentiella fragor. Vem ar jag? Skall jag patraffa nya forebilder, nya auktoriteter, eller har sjalv odl daliga erfarenheter att sjalv blott rattar ja postumt karna eget skalle?