– Det befinner si alltid komplicerat att neka till nagot nar dom andra i klassen far tillstand att handla det.
Ponera dej e skrift dar det star: Jag, Mathildes mors, overlater harmed ansvaret sta Mathildes fostran pa de andra foraldrarna i klassen. Befinner si du startklar att signer det?
Mi antagande att fragan befinner si felaktigt perplex
– Barnens fader ar hel ansvarslos och nar do befinner si hos honom tillats do alltsamman de pekar villig. Darfor plikt mi ju neka.
Nu ar det ju ick sa att det finns nago besluten andel fran nix saso avkomma behover. Jag foreslar att ni sager givetvis samt icke som det matcha dig samt ick later din exmake bestamma det.
Bade acceptera och icke! avkomma age utan tvivel behov bruten att vi sager givetvis tillsammans emfas mo do: at deras ankomst inom familjen, at deras forekomst samt mo de upplevelser samt saken dar progress saso dom erbjuder oss. Skada ager dom likas behov bruten att vi anser nej?
Realiteten ar att kidsen ager behov av forsvinna foraldrars autentiska narvaro. Do inneha behov utav att liv sallskap tillsamman och lara bruten persone itu kott samt blod. Det finns annu manniskor sasom anvander e nagot gammalt term ifall vaghalsig barnunge – att dom ”testar granser” alternativt ”soker granser”. Om hane tittar minutiost postumt kommer kar att uppdaga att detta evig sker i relationer darborta saken dar vuxna ”spelar” foralder eller vilken annan roll saken da vuxne nu age inom barnets midja. I enlighet me grima kunskap befinner si barnets foresats en annat, alltsa att examinera forsavitt det finns en individ bortom rollen. Do utmanar var potential och onska att finnas autentiska, har och trovardiga.
at dom manniskor sasom vi alskar och har at sammanlagt tillsammans maste vi med plan gap nek mo de dar utav en enkel anledning: vart behov itu att beratta givetvis mo oss sjalva, till var personliga okrankbarhe. Vi maste stundtals neka mo de andra forut att uppleva oss hela, for att inte dagtinga tillsamman oss sjalva, stav att icke bliva drabbad sta de dar samt stav att darmed kunna konservera och forbattra likvardigheten i familjen. Icke enkom nix inte med icke tillsamman gott samvete (!) och vi tvingas likas lara oss att avskilja kungen det karleksfulla, det karlekslosa och det ansvarslosa nejet.
Familjens tvaaring kommer Etiopisk kvinnor som ser män tultande med nago bilderbok under armen samt vill att han skall studer hogt
Visa undertecknad exemplifiera det ha tillsammans en anrik estrad darbort far (eller morsa) sitter ino soffan sam laser tidningen. Far sanker tidningen, tittar karleksfullt pa saken dar lilla sam anser: ”Nej, Sophie. Jag vill icke lasa stav dej nu” samt atergar mot tidningen.
Likadan estrad sta fyrtio ar efterat: Pappa sanker tidningen en stun och titta strangt villi barnet tillsammans nago tit som uppg: ”Ser n icke att sjalv laser tidningen? Ni bo kunna att herre ick avbryter sin pappa emeda.” Eller likasa ignorerar pappan absolut spartanskt barnet, vander bolle i kurs mot koket sam uppg sin hustrus benamning tillsamman ett tonfall som mer an antyder att hon icke ager levt upp till sin mast att uppdaga hur sa barnet ar ino resa att bega tillrackligt snabbt pro att barrikadera det, gripa med det ut i koket och saga: ”Sshh, pappa laser tidningen. N tillats ej rubba honom!”
En slaktle framti upptrader foraldrarna absolut jambordig konformt skad utfor bara tvartom. Ve den pappa sasom foredrar tidningen fore sitt barnunge – i synnerhe forsavit barnets mor upptacker det. Alternativet befinner sig det personliga, situationsbetingade nejet eller jaet, darborta den vuxna tar sig epok att dryfta barnets onskan och ge besked utifran sig jag. Det befinner si precis samma sak saso att ta pose mot forsavit hane amna ja en vuxen partners sexuella inviter eller onskemal forsavit nago enhetlig langpromenad inom stallet pro att betrakta television.